När man läser texter som är skrivna av organisationer eller personer som normalt brukar vara starkt politiskt färgade så skall man alltid vara kritisk.
Här har dock Fabrizio Toffolo, Irriducibili Lazio, skrivit en av de vackraste texter som jag läst.
Detta gick rakt in i mitt hjärta och därför vill jag dela den med de av er som inte har läst den, trots att den inte är helt pinfärsk.
My dear old Curva Nord,
born to be the 12th player on the pitch, offended but never humiliated, betrayed and exalted, admired by all the world. Always present, ready to play your role.
You supported, you fought, no matter the results, Serie B, the betting scandals, but also thropies and scudetti. You rewarded champions, simple players, managers, trainers, presidents. You did this without never asking anything but seeing those colours loved, those colours you love so much; for those colours, love, passion, you made sacrifices and went through great and bad times.
When it was needed, you went beyond your natural role, that is supporting, to show you were close to those who needed your help. You showed character and you were clever. You were able to use your strenght. You even showed your muscles, when that was needed.
You have been silent for months, a silence that yells anger, anger for those sons of yours, who make you proud.
You are great, Curva Nord. Even suffering for being in silence, you always kept going, full of dignity. There are some who pretend you never existed, while they are actually upset about your silence and beg you to come back.
This is your greatness. The message you sent has been understood. It's not possible to attend the stadium without you. Do not let the people without passion and feelings think that they put a gag on your mouth. Do not let them think that they took away from you your faith and passion, for which indeed you exist. Do not let them win.
You are the wonderful way to live in a desert and silent Olimpico. With your strenght and courage, take back what you were proudly born for, take back the joy to support because Lazio belongs to its supporters.
Because nothing and no-one will ever stop us.
Then, my dear Curva Nord, make Olimpico resound, come back and be magnificent again. Walk, with your strong chants and your flags, these fantastic guys on the pitch, to the victory!
Fabrizio Toffolo,
Irriducibili Lazio
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Irriducibili? Nej mister, det är inget som väcker positiva associationer hos de flesta av oss.
Läs vad som står istället för att bry dig om vem som har skrivet den. Tycker personligen att Fabrizio lyckats med en väldigt intressant och bra text.
Förstår inte varför det spelar roll att en ledare i irriducibili skrivit den? Irriducibili med en oerhört stark organisation har lyckats ena sina supportrar otroligt bra, så i detta sammanhanget är de spektakulärt, det är exakt vad vi kämpar för, enighet.
Ja "stunta" i att det förekommer nazi-flaggor i deras led, att fascism är norm och att organisationen använder hot och utpressning som metoder. De "enar ju bra". Hitler "enade" bra med, gör inte saken speciellt attraktiv för det.
Det finns tusentals grupper, uttalanden, texter och profiler att välja på inom fotbollen. Självmål att välja en som är hatad av de flesta.
Börjar man babbla om Hitler i detta läget har man inte alla hästar hemma iallafall.
Jag visste att den här diskussionen skulle komma upp.
Därför tvekade jag till att lägga upp texten.
Men innehållet i texten kändes relevant och viktigt.
Dessutom berörde den mig för dess innehåll och för en stund fick den mig faktiskt att glömma bort politiken trots att vi alla vet hur tongivande den annars är i Itialien.
På samma sätt som vi alla inom de Blåvita leden måste fokuser mer på våra likheter och mindre på det som skiljer oss åt så fick texten som han har skrivit mig att känna sympati för någon som jag kanske inte förväntade mig att jag skulle kunna sympatiser med.
Den har debatten är viktig, vi måste kunna ställas inför sådana här situationer och inse att visst, vi tycker olika i mycket men det är av mindre vikt när man tänker på vad vi faktiskt kan vinna på att respektera varandra för personen som finns bakom alla åsikter osv, det finns alltid en andledning till att en människa beter sig illa, har avvikande åsikter etc.
Den andledningen är ytterst sällan att personen ifråga i grunden är en dålig människa.
Jag har inte hört talas om Fabrizio innan men om texten kommer från hans hjärta så har han i allra högsta grad ganska mycket gemensamt med alla engagerade fotbolls-supportrar.
På c-kategorins bussar sitter folk från alla ytterligheter och umgås på ett djävligt otvunget sätt.
Inom både UG och Änglarna ser man samma mönster och det som faktiskt händer när man lägger skillnaderna åt sidan är att man öppnar sig för vänskap, det är en grym känskla att bi respekterad av någon som man förväntar sig att bli illa omtyckt av.
Fabrizio lade nog mycket av sina "egenheter" åt sidan när han skrev den texten och därigenom kunde han beröra mig och ge mig något. mitt samvete tillåter inte mig att svara tillbaka med mindre än att även jag bortser från det som skiljer honom från mig.
Frankie och korven, tack mister's. ;)
Vi måste utsätta varandra och oss själva för för situationer då enighetens fundament prövas, nätet är en bra början för vi kommer ju att ställas inför situationerna på läktarn sedan.
Det blir lite som när Ronja går till forsen för att akta sig för att trilla i forsen.
Skicka en kommentar